Smitaren har slagit till igen! Vi hade promenerat till farsan och hållit koll på han hela tiden så att han inte fick nån chans att smita, vi har ju han lös för det mesta när vi är ute. Men när vi var framme och hade gått in tog han chansen! Farsans handtag till ytterdörren är nämligen sönder så man kan öppna dörren ganska lätt och det tog han fasta på och drog! Erik sprang efter honom en bit, för han lyssnar ju inte när man ropar, och höll precis på att få tag på han men då märkte han väl det och drog iväg fortare än fortast! Erik orkade inte springa efter nå mer, det var ju ändå -26 grader så man får nog lite ont i luftrören. Efter det väntade tre timmars raggande runt byn med bilen i förhoppningar om att hitta honom. Men icke! När vi hade kört alla vägar upp och ner ett X antal gånger tänkte vi att det är nog lönlöst, vi kommer inte hitta honom, vi får helt enkelt vänta tills han kommer hem för det gör han ju alltid. Det var ju bara det att det är så sjukt kallt idag och han har ju varken tjock päls eller underhudsfett så...Men då ringer Jessicas morsa! Det var två tjejer där som hittat Bruno och var runt och frågade från hus till hus om det var nån som kände igen honom. Och Birgitta såg direkt att det var våran hund. Vilken tur!!=) Men de hade alltså tagit fast honom precis efter att han stuckit, och hade de inte gjort det så hade han säkert kommit hem! Men nu är han hemma i alla fall och vi börjar bli hyffsat less på detta smitande, fattar inte vad han har fått för sig. Men nu är det hårdträning som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar